För hälsa, motion och prestation.

Ett hinder på vägen…..

Posted by on Okt 14, 2016 in Min resa | 0 comments

Återupptar idag bloggandet då jag hoppas kunna inspirera flera att träna för välmående, våga anmäla sig till lopp, utmana sig att flytta gränser o träna hårdare eller mot tuffare mål.
Jag kommer skriva om min personliga resa som ju nyligen fått en lite annan väg än tidigare tänkt men även om tävlingar, andra tränande, träningstips, hälsotips, kost mm ja sådant jag träffar på i mitt jobb som massör, tränare och coach.

Det kommer inom kort raceraporter från både Hasselö Challenge och Ironman men jag tänker börja med det som på hände för snart sju veckor sedan och som kommer att påverka mitt kommande år väldigt mycket…

Är då ute på en MTB tur en halv vecka efter Ironman i återhämtningstempo. Började med att känna lite på MTB banans första lättare del och bestämmer mig för att jag inte  skall utmana min ovana vid att cykla stig för mycket så jag lämnar stigen och ger mig ut grusvägen istället och tar sikta mot Rödsle på andra sidan sjön.
Känner mig förvånansvärt pigg i benen och tänker att jag kanske skall anmäla mig till Tjusttrampet som går om några veckor.
Det är en sådan där härlig tur längs grusvägar och ibland med utsikt över sjön och jag far vidare i lugnt tempo och mest bara njuter..
Så plötsligt i skuggan under träden så ser jag den, vägbommen! Den är alldeles för närma så i ren reflex nyper jag hårt i båda bromsarna, gör en volt över styret och landar knappt en meter framför bommen. Cykeln däremot far in i bommen.
Känner direkt att det inte gick bra, fiskar fram mobilen o får snabbt tag på hjälp.
Sedan hinner man tänka många tankar i väntan på hjälp…
Varför såg jag inte bommen tidigare?
F-n vad ont det gör
Kan jag resa mig- nej det gick inte
Det gör ju ont på riktigt.
Kan jag förbereda något så att vi kommer snabbare iväg?
Aj
Tur jag ringde pappa då får vi med cykeln….(hm ett beslut som kanske kan ses som mindre smart nu i efterhand)
Kan jag räta ut armen- AJ! Noop
Skall man ringa akuten om att man kommer?
(Alltså nu i efterhand undrar jag ju vart vettet tog vägen men just då var det logiskt)

Hjälp kommer snabbt på plats och vi är snart på väg mot akuten. Det måste ha varit en hemsk tur att köra för vid varje ojämnhet i marken jämrade jag mig o däremellan försökte jag ge info om alla han var tvungen att ringa för att jag svimmar snart.

Som tur är så är vi snabbt på akuten och när jag väl fått morfin så lugnar det sig ju rätt rejält vilket jag förmodar var rätt skönt för omgivningen.
Röntgen visade på luxerade armbåge, fraktur i radiusbenets fäste och clavicula, med andra ord armbågen ur led samt brutet underarmsben och nyckelben.
Får medge att när dom sövde mig för att dra armbågen rätt så var det med lättnad, att äntligen slippa smärtan.

IMG_3796

Stort tack till personalen på akuten i Västervik denna kväll, ett fantastisk väl omhändertagande trots de svårstuckna blodkärlen som inte alls ville samarbeta.

 

En vecka senare blev det operation i Linköping och nu snart sju veckor efter olyckan har spagettiarmen fått komma ut ur både gips och ortos och rehab för att få tillbaka rörligheten är i full gång. Det kommer dock dröja innan jag kan trycka triggerpunkter eller simma med paddlar.

Så har jag ju också fått veta att detta var dagen då jag blev en ”riktig” cyklist 😉

IMG_3620IMG_3774

Share

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *